Nerfallna löv är bra att ha

Idag hade alla löv på hängsyrenen släppt taget. Bara att ta ett tag med räfsan och samla ihop dem. Det känns inte som om det var länge sedan som den blommade så här fint.

Löven som jag räfsade ihop har inte spelat ut sin roll än, en vända till ska de få göra lite nytta. De ska få värma min rödbladiga Perukbuske i vinter, den som växer precis bakom hängsyrenen.

och i september har den växt
till sig rejält. Nävan som står
till vänster om den har ungefär
samma höjd som två månader
tidigare.

Perukbuskens röda blad lyser i
allt det gröna

i mitten på juli har det blivit lite större

   
Vill ni se lite fler detaljer på den vackra Perukbusken, är det bara att klicka på bilden så får ni upp den i större format.

och så kom det en till...

... det kom en sådan där fin höstdag när man fortfarande kan gå ute och njuta i trädgården. Man kan gå ute och njuta och hitta små juveler som fortfarande kämpar på och blommar så praktfullt.



Det blev en sväng med lövräfsan också. När löven kommer undan så lyfter hela trädgården av gräsmattans ännu starkt gröna lyster.


Tog en tur runt dammen med håven och fiskade upp lite löv som fallit i. Störde nog fiskarna lite för de började simma runt efter att tidigare ha stått helt stilla nere i sin håla. 


Även om det mesta runt dammen, och även växterna i den, har börjat vissna ner så kan den sådana här dagar gnistra som en pärla.  Första sommaren med damm har varit otroligt rolig och bjudit på så många stunder av trädgårdslycka, och naturligtvis har den bjudit på  många, många timmar med trädgårdsarbete...

Längtan till andra sidan...

Nu börjar längtan. Längtan efter att hösten och vintern ska vara över. Det börjar bli svårt att hitta skönheter i trädgården. Allt fler träd och buskar har släppt alla blad och idag är det regnigt och grått. Men mitt i allt grådiset såg jag de, de underbart bronsglänsande bladen på magnolian. Från sommarens ljust gröna blad till en oerhört vacker bronston.

Nu ska jag ge mig in i fotoarkiven. Leta efter fina foto som kan berätta sagan om hur mitt paradis växt fram

Och ännu kan det komma dagar med sol,
  så fröställningar kan få dansa i dess strålar

Ännu en dag i höstsol

Ja, det blev ännu en fin höstdag med mycket sol. En dag när jag borde krattat lite löv men det gick lite trögt med räfsan idag.

Det kändes roligare att rensa och plocka lite i rabatterna. Och när jag låg där på knä och ryckte upp lite gräs som tagit sig in bland växterna fick jag syn på den, den lilla vårvivan som bestämt sig för att blomma än en gång. Lite skrynklig och tilltufsad efter de senaste frostnätterna men ändå fin.

Det blev till att plocka fram kameran för att fånga lilla vivan på bild. Med kameran runt halsen tog jag mig en tur i paradiset. Och hittade ännu en blomma som kommit igen en gång till, ormroten blommar så fint. Den hade ytterligare knoppar, får se om de också hinner slå ut.

Inte så försiktigt som de andra, utan mer kraftfullt och med en vilja att breda ut sig, blommar också många av de höstblommor som har sin säsong nu.

 Oktoberastern är praktfull i fullt solsken och blommar på rätt årstid

Stilla promenad genom frostnupen trädgård

I morse gnistrade trädgården när jag gick ut efter morgontidningen. Solstrålarna silade så fint genom löven som fortfarande hänger kvar och i stråken på gräsmattan gnistrade det som om någon strött pärlor.

Ginnalalönnens blad är så vackra i sin höstskrud men trots den utsikten lockade det inte att slå sig ner på bänken för en stunds filosoferande.

Den här morgonen var det lätt att låta bli att tänka på det tråkiga med hösten även om det kändes lite vemodigt när jag såg den lilla anemonen hänga med huvudet.

Jag fick sällskap på vandringen av våra två katter.

Nere vid dammen var penningbladens blad fint vita i kanten.

Höststädning, inledningen till en ny bekantskap

Skönt med ännu en helg utan strilande regn, även om fukten hänger kvar länge på dagen. Vädret inbjöd till att plocka lite i trädgården och jag bestämde mig för att börja höststädningen av dammen. 


Först släpade jag in dammfiltret för att rengöra det. Jag kör runt handen i filtermaterialet samtidigt som jag spolar ljummet vatten. Plötsligt rör sig något mot min hand! 


När jag kikar ner i dammfiltret ser jag en liten groda. Hur har den lyckats komma in där? Den har lyckats överleva att pumpas upp från  dammen, fraktas i fyra-fem meter slang till filtret och sedan en rengöring med varmvatten. Jag fångade in den och bar den försiktigt ut till dammen igen, den verkligen värd ett fortsatt fint grodliv. 

Det blev en fortsatt stund med lite lövrensning. Men nästan lika lång tid till att gå runt och njuta av alla höstblommande perenner. Som här, den fina höstkragen som är så vacker när den får bilda stora klungor.

Fyrverkerier och ett stråk av vemod...

Ännu en vacker höstdag. Det ligger ett litet stråk av vemod i luften. Runt omkring är löven vackert röda och gula men känslan finns dock att snart är det slut - för den här säsongen. Det är skönt att i stillhet vandra runt och fundera på det som hänt under växtsäsongen. 


En del blev inte så som man tänkt och ibland är det bra, ibland är det frustrerande. Men väldigt mycket blev bra och en hel del har överträffat förväntningarna. 


Oktober är en bra månad för eftertanke. Det finns tid att blicka tillbaka på det som varit och låta nya idéer födas. Det är också en väldigt bra tid att gräva ner lite av det som nästa växtsäsong ska sprida glädje.


Idag har jag grävt ner fyra nya rosor. En Blanc Double de Coubert, en Climbing Iceberg, en Mme Alfred Carrière och en Sommerwind. Den som kan lite om rosor inser att min förkärkek för vitt fortsätter. Hoppas de kommer blomma lika vackert som Mme Hardy har gjort i sommar.

Mme Alfred Carriére beskrivs som en högvuxen, graciös och 
luftig klätterros. Kommer bli fin i staketet bortanför dammen. Blanc Double de Coubert, buskros som ska få stora vita, starkt doftande blommor och den ska blomma nästan hela sommaren. Den ska få stå på den lilla klippkullen bakom dammen och stolt sprida sin skönhet. Climbing Iceberg kommer få klättra i, den ännu tomma, pergolan som förbinder delarna på baksidan av huset. Den enda rosen som inte är vit är Sommerwind, en rosa lågväxande modern buskros. Vet inte varför jag valde den men den blir nog fin i slänten upp mot staketet. 


Efter grävningen finns lite tid innan det mörknar. Tid för ännu en runda med tillbakablickar

Brända toner

Det kändes så tydligt. När jag gick förbi kände jag det i luften. Den något brända doften. Som när man har pepparkakor i ugnen och de är ordentligt färdiga.

Katsurans blad ser nästan ut som små pepparkakshjärtan som börjar bli färdiggräddade och de doftar verkligen så, har nog aldrig känt det så tydligt tidigare. Många av hösten färger och dofter är helt underbara. Kanske bra att det är så, så man fortsätter och gå ute och njuta, trots att mörkret kommer allt tidigare.