Väderskillnad

Det här foto tog jag i november förra året. Faktiskt redan den 7 november när isen började lägga sig i dammen. Oerhört fascinerande att studera isytan. I år, tjugo dagar senare i november, är det så regnigt och blåsigt att jag inte ens vill gå ut med kameran. Men det finns naturligtvis en fördel med det också. 








Man kan sitta kvar inne i stugvärmen och leta fram fina foto från dagar med bättre väder. 
Som den här vackra julrosen - och inte är det jättelångt kvar tills vi ses igen...

Saknar deras kvicka rörelser

Under sommaren har ett stor glädjeämne varit att gå ner till dammen och titta på den lilla flocken med Guldid. Kvickt tar de sig runt i dammen och när de märker att någon kommit dit cirklar de i ytan, som om de väntar på mat. 


Nu ser man de bara ibland, de dagar som de har varit lite varmare i höst. De kan de sakta ta sig runt en bit ner i vattnet. Annars verkar de ha intagit vinterläge nere i djuphålan.


Ser fram emot våren och hoppas att få möta allihop igen när vattnets temperatur börjar stiga. 


På sidan Damm kommer jag samla mina foto från arbetet med att skapa dammen.

Små glädjespridare

I vanliga fall brukar jag ha bommat igen det mesta i trädgården när november kommer. Det brukar vara grått och brunt, kallt och blött, inte alls särskilt lockande att ge sig ut. Men i år. I år är ju hösten helt fantastisk. 

När jag krattade gången som går genom det som håller på och växer upp till min lund fick jag syn på den lilla söta gula nunneörten. Som en liten glad sol bland alla fallna löv

Den här helgen är det lite kallare så det kommer inte bli lika många timmar ute i trädgården. Men då finns ju den fina vita cyklamen som står på trappan vid ingången. Varje gång man går förbi kan man få en dos växtglädje.

Nerfallna löv är bra att ha

Idag hade alla löv på hängsyrenen släppt taget. Bara att ta ett tag med räfsan och samla ihop dem. Det känns inte som om det var länge sedan som den blommade så här fint.

Löven som jag räfsade ihop har inte spelat ut sin roll än, en vända till ska de få göra lite nytta. De ska få värma min rödbladiga Perukbuske i vinter, den som växer precis bakom hängsyrenen.

och i september har den växt
till sig rejält. Nävan som står
till vänster om den har ungefär
samma höjd som två månader
tidigare.

Perukbuskens röda blad lyser i
allt det gröna

i mitten på juli har det blivit lite större

   
Vill ni se lite fler detaljer på den vackra Perukbusken, är det bara att klicka på bilden så får ni upp den i större format.

och så kom det en till...

... det kom en sådan där fin höstdag när man fortfarande kan gå ute och njuta i trädgården. Man kan gå ute och njuta och hitta små juveler som fortfarande kämpar på och blommar så praktfullt.



Det blev en sväng med lövräfsan också. När löven kommer undan så lyfter hela trädgården av gräsmattans ännu starkt gröna lyster.


Tog en tur runt dammen med håven och fiskade upp lite löv som fallit i. Störde nog fiskarna lite för de började simma runt efter att tidigare ha stått helt stilla nere i sin håla. 


Även om det mesta runt dammen, och även växterna i den, har börjat vissna ner så kan den sådana här dagar gnistra som en pärla.  Första sommaren med damm har varit otroligt rolig och bjudit på så många stunder av trädgårdslycka, och naturligtvis har den bjudit på  många, många timmar med trädgårdsarbete...

Längtan till andra sidan...

Nu börjar längtan. Längtan efter att hösten och vintern ska vara över. Det börjar bli svårt att hitta skönheter i trädgården. Allt fler träd och buskar har släppt alla blad och idag är det regnigt och grått. Men mitt i allt grådiset såg jag de, de underbart bronsglänsande bladen på magnolian. Från sommarens ljust gröna blad till en oerhört vacker bronston.

Nu ska jag ge mig in i fotoarkiven. Leta efter fina foto som kan berätta sagan om hur mitt paradis växt fram

Och ännu kan det komma dagar med sol,
  så fröställningar kan få dansa i dess strålar

Ännu en dag i höstsol

Ja, det blev ännu en fin höstdag med mycket sol. En dag när jag borde krattat lite löv men det gick lite trögt med räfsan idag.

Det kändes roligare att rensa och plocka lite i rabatterna. Och när jag låg där på knä och ryckte upp lite gräs som tagit sig in bland växterna fick jag syn på den, den lilla vårvivan som bestämt sig för att blomma än en gång. Lite skrynklig och tilltufsad efter de senaste frostnätterna men ändå fin.

Det blev till att plocka fram kameran för att fånga lilla vivan på bild. Med kameran runt halsen tog jag mig en tur i paradiset. Och hittade ännu en blomma som kommit igen en gång till, ormroten blommar så fint. Den hade ytterligare knoppar, får se om de också hinner slå ut.

Inte så försiktigt som de andra, utan mer kraftfullt och med en vilja att breda ut sig, blommar också många av de höstblommor som har sin säsong nu.

 Oktoberastern är praktfull i fullt solsken och blommar på rätt årstid