Träden fattas mig

Ja, så var då dagen här. Dagen när vi var tvungna att ta ner två stora almar. De har stått vid tomtgränsen, höga och ståtliga. De har skänkt tak åt både bersån, förmiddagsfikaplatsen och min arbetsplats. Och nu är de borta. Det ser så tomt ut. Har förändrat vyn totalt men tyvärr hade vi inget val. De hade blivit sjuka. Den allra största fick inte ens ett blad i år och grenar hade börjat dö. Så det var bara att ta ner innan det hände något. 

Den cirka 60-åriga almen hade en ordentligt tjock stam.

Stubben syns knappt men däremot syns allt bortom trädgården för första gången på många år.

Nu blommar löjtnantshjärtat så fint, får se framöver över hur det kommer bli nu när livbetingelserna ändrats.