Fyrverkerier och ett stråk av vemod...

Ännu en vacker höstdag. Det ligger ett litet stråk av vemod i luften. Runt omkring är löven vackert röda och gula men känslan finns dock att snart är det slut - för den här säsongen. Det är skönt att i stillhet vandra runt och fundera på det som hänt under växtsäsongen. 


En del blev inte så som man tänkt och ibland är det bra, ibland är det frustrerande. Men väldigt mycket blev bra och en hel del har överträffat förväntningarna. 


Oktober är en bra månad för eftertanke. Det finns tid att blicka tillbaka på det som varit och låta nya idéer födas. Det är också en väldigt bra tid att gräva ner lite av det som nästa växtsäsong ska sprida glädje.


Idag har jag grävt ner fyra nya rosor. En Blanc Double de Coubert, en Climbing Iceberg, en Mme Alfred Carrière och en Sommerwind. Den som kan lite om rosor inser att min förkärkek för vitt fortsätter. Hoppas de kommer blomma lika vackert som Mme Hardy har gjort i sommar.

Mme Alfred Carriére beskrivs som en högvuxen, graciös och 
luftig klätterros. Kommer bli fin i staketet bortanför dammen. Blanc Double de Coubert, buskros som ska få stora vita, starkt doftande blommor och den ska blomma nästan hela sommaren. Den ska få stå på den lilla klippkullen bakom dammen och stolt sprida sin skönhet. Climbing Iceberg kommer få klättra i, den ännu tomma, pergolan som förbinder delarna på baksidan av huset. Den enda rosen som inte är vit är Sommerwind, en rosa lågväxande modern buskros. Vet inte varför jag valde den men den blir nog fin i slänten upp mot staketet. 


Efter grävningen finns lite tid innan det mörknar. Tid för ännu en runda med tillbakablickar